jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.


jag ville slå dig.
jag ville hata dig.
men jag ville egentligen bara krama dig.

jag va så ledsen, jag grät så jag inte kunde andas.
jag fick en kniv i ryggen.
de va egentligen inget farligt.
bara det tyngsta löftet du någonsin gett mig
& de största förtroendet jag någonsin gett dig.
som var av glas, ramlade i golvet & gick i kras.

det du gjorde va hemskt, enligt mig, men samtidigt så va de inte så farligt,
men jag kände mig så liten i dina ögon just då,
att det jag sagt, att det jag känt bara varit tomma ord & känslor för dig..
att vi nästan gjorde slut, att det var så nära att brista,
för fyra månader sen redan, du lovade.
du lovade mig, du sa en sak, jag litade på dig,
i fyra månader till, var jag så lycklig för att de problemet äntligen var ur världen,
med tanke på hur jobbigt jag ( vi ) haft det pga det.
men va korkad jag kände mig efteråt,
när jag satt där, på din sängkant med tårar rinnande längs kinden.

& allt ihop, för ett enda litet missförstånds-skull. en slags hämnd.
nu vet du iaf, att du ska komma till mig om de är något du undrar.

ibland måste du tänka steget längre.



jag visste inte vart jag skulle ta vägen, eller vad jag skulle göra,
du lät mig inte gå, vilket jag e glad för.
jag vet själv hur de hade blivit om jag bara lämnat allt & gått.
det vet vi båda.
jag e glad för att du tröstade mig & tog hand om mig
även om jag grät & gjorde motstånd.
de blev ju bättre.

du lovade & du svor. än en gång,
jag drog upp något som inte hörde dit.
jag ber om ursäkt, jättemycket, det va desperat.
men de är endast då som jag vet att du håller det.
på riktigt.

jag tror dig, på ditt ord.
för nu tror jag inte att du begår samma misstag igen.
för jag såg ångern i dina ögon, förtvivlan & ditt ledsna, tomma ansiktsuttryck.
jag tror inte du begår samma misstag igen.

& en sak vet jag, det kommer jag aldrig någonsin att tvivla på,

& det är att jag älskar dig.
det gör jag verkligen.
du får mig att fungera helt, du är mitt ljus & min ledstjärna.
du gör att jag orkar med vardagen, skolan & mitt jobb.
du ger mig kraft, att ta nya tag, klara av en ny dag.

när jag är opepp, är du där med dina skämt & ditt glada, vackra leende
& gör mina gråa dagar, till vackra soliga sommardagar.
jag vet inte hur du gör det. men du lyckas.

jag är så tacksam & glad att jag har dig i mitt liv,
du anar inte, jag tror inte du förstår.

jag kommer att påminna dig varje dag, att du är mitt allt.
varje dag som du vill ha mig vid din sida.

jag ser dagar, jag ser veckor, jag ser år,
jag ser en framtid, när jag ser glimten i dina ögon.
jag hoppas att det föralltid blir vi.

nu ska vi båda glömma detta, speciellt jag.
tiden som gått har inte varit lätt,
men vi har haft fler medgångar än motgångar.
vi har gått igenom så mycket på å kort tid.
alla säger att det första året är de jobbigaste,
tur då, att vi bara har drygt 4 månader kvar,
till den femte november, då det första svåra året är över.

jag älskar när du leker med mitt hår,
när du kliar mig på ryggen,
när du låter mig ligga på ditt bröst &
somna till dina andetag i takt med dina hjärtslag.
jag älskar att vara med dig, att vara i närheten av dig,
att känna din värme. att gång på gång falla för din otroliga charm.
att gång på gång skratta åt dina dåliga skämt.
jag älskar allt med dig.

snälla låt det vara såhär?
visst kommer vi få problem,
ingen är perfekt.
men, snälla snälla snälla,
låt detta problemet vara ur världen för gott?
låt detta problemet vara ur ditt liv & mitt.
& aldrig, aldrig komma tillbaka.

det är egentligen bara det jag begär.
de kanske är ett stort steg,
jag kanske måste offra & göra saker för dig
för att möta dig halvvägs.
men jag är villig att göra det, jag gör allt för dig
& för ett liv tillsammans med dig.

förstår du? <3


du är mitt allt.

Nathalie (L) Christoffer
det är en sak jag förstår iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0